Scenografi, dekor och rekvisita

Den vackra dekoren på en teater är mest bara fusk. Det är just det som är finessen.
- Det ska se dyrt ut men helst inte kosta ett öre, säger Göthe Johansson som gör Vallentuna Revyns scenografi.

Göthe hörde av sig till revyn, när pensionsdagen närmade sig för sisådär tio år sedan. Gissa om det blev jubel i gänget! Han kom direkt från SVT:s specialverkstad, där han har gjort de mest omöjliga kulisser genom åren.
- Jag gjorde bland annat ett flygplan i full storlek till TV-serien "Tre kärlekar" och en häst på 4,5 meter, säger Göthe. Just håller jag på med en stor modell av världens första flygplan - en Wright Flyer - som flög hela 70 meter i Amerika 1903. Den ska så småningom stå på Tekniska museet.

Spanskt torget
Flygplansmuseet i Arlanda hans skötebarn. Han var med och startade det tillsammans med två andra entusiaster. Efter pensioneringen från TV knöts han dit på halvtid. Därmed fick han jobba i sju år till. Ingen rast, ingen ro.
- Det första jag gjorde till revyn var ett spanskt torg med rinnande fontän. Husfasaden hade två våningar och flera balkonger.
Det var en fantastisk skapelse för ett nummer på kanske fem minuter. Ingen kan ana hur många timmar Göthe lade ner på det.

Teaterdamm
- Det satt väl 300 personer i salongen per föreställning, säger han. Det blir 1500 minuter tillsammans varje gång. Så får man tänka på TV. Man kan jobba en hel månad med en pryl som bara syns i rutan några sekunder.
Göthe ser teaterdekor som en utmaning. Det tillverkas oftast av frigolit, plast och papper. Det ska vara lätt och kunna flyttas blixtsnabbt.
Jobbet som dekoratör har också gett Göthe en och annan roll. I "Fyra dagar som skakade Sverige" fick han spela riksdagsman på uppdrag av Hans Villius. I revyn har han varit både Idla-pojke och munk.
- Det är kul, säger Göthe. Har man en gång fått teaterdamm över sig, så sitter det kvar. 

 
 

 

 

 

 

 

 

 
 
Göthe Johansson
Ibland, när det var riktigt motigt - och det var det ju ibland, kunde han säga:
- Nu ser du ut som en vissen tulpan igen!
Eller så sa han:
- Vi behöver inga affischer för att locka folk. Vi behöver bara öppna dörren när du sjunger.
Gulligt!
Fast ibland var han rätt sur också, mest för att jag inte bryggde kaffe åt honom. Jag är en usel kaffebryggare som för det mesta bara dricker te. 


 

 

 
 

 


 

 
Ulf Gramer
Näsan i blöt 1988
  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar